Ett mullrande morr hördes från Norpan igår när Fiffi passerade hennes matskål. Det var makaroner och korvstroganoff som hon så noga bevakade och minsann INTE tänkte dela med sig av. (Fiffi slängde i sig sin del så man kunde tro att hon inte sett mat på två veckor) Saken är den att tidigare brydde sin Norpan inte ett dugg om när Fiffi tog hennes mat, men nu är det andra visor. Hon brukar äta upp ungefär hälften, sen lägger hon sig ungefär en meter från matskålen och vaktar. Har absolut ingen som helst tanke på att äta upp resten, men Fiffi ska minsann inget få. (Tur att det är fler som hjälper till att hålla vikten på henne!) Det räcker att Fiffi kommer ungefär en meter från matskålen så springer hon fram och visar att det här är min mat!

Och hon har ingen tanke på att äta upp själv. Fiffi smyger och kryper och väntar, och eftersom  Norpan egentligen inte alls vill ha sin mat så glömmer hon att vakta, och VIPS så passar Fiffi på. Norpan ser så oskyldig och go ut med sina bruna pepparkaksögon, men skenet bedrar ska jag lova. Man kan inte tro att den lilla rackaren skulle kunna morra ända ner i från magen, men morra, DET kan hon. Ja, mot oss morrar hon ju inte förståss. Fast vi tar ju förståss inte hennes mat heller ;-) Men man skulle nog kunna kalla henne för en varg i lamkläder....Trot den som vill!