Så nära, men nära skjuter ingen hare sägs det ju, och det ligger ganska mycket i det.

I lördags var vi iväg på grundprov i Fjugesta. På lite vinst o förlust då vi i princip inte tränat sedan förra hösten. Men de gånger vi Har tränat så har allt bara varit så himla bra. Fiffi har ju också varit med husse på jakt under sensommaren och varit jätteduktig. Hon kan verkligen och jag trodde att vi skulle få ett godkänt denna gång. Så blev det nu INTE! Ett ynka poäng från godkänt var vi. Tyvärr så fick vi bara en etta i stil o mönster, man måste ha minst 2 p på varje moment för att bli godkänd, och det är inte mycket att säga om det. Fiffi hade ingen fart eller stil överhuvud taget, och jag var mycket förvånad över henne. Hon var också ganska störd av åskådarna som ändå inte var så nära, så det får vi träna mycket mer på. Att jaga när okända människor går efter. Träna sök på gärden i diken behöver vi nog mockså göra. Tyvärr så var det precis den mark vi fick gå på, så det var ju lite oturligt. Men resultatet kanske hade blivit detsamma om vi hade gått på "bättre" mark, så det är ju som det är. Så här såg det ut.

Absolut ingen favoritmark för varken mig eller Fiffi, så vi hade lite otur, då den övriga marken var mer i vår smak. 45 p skrapade vi i alla fall ihop. Liiite deprimerad blev jag, men det är bara att ta nya tag. Och träna mer.   

Vi hade i alla fall en jätte trevlig dag, med jätte trevliga människor, och fina marker och till och med fint lagomt väder. Domaren var jättebra och kom med goda råd, och allt var jättefint ordnat. Tycker alla som anmälde till grundprov och fältprov är värda en applåd för att de vågar anmäla och

faktiskt jobbar med sin hund. Det är inte alla som gör det inte!   Och tur var väll att vi inte stannade kvar eller var anmälde till fältprovet på söndagen. För det första jag ser på söndag morgon är att Fiffi har börjat löpa!! Det var någon stilig springer hane som tyckte att hon var lite intressant på lördagen, men ingen var överdrivet intresserad av henne, och Solo och Jonas som ocskå var med brydde sig inte ett dugg mer än vanligt. Som tur var så hann vi inte sabotera för någon i alla fall. Kanske var löpet en anledning till att det inte var någnb fart på henne. Vad vet jag. Det nesliga är ju att det nu inte går att träna på några veckor.   

Imorgon ska vi hälsa på AnnSofie och Fenix. Det ska bli kul att träffa lilla Fenixen. Det var längesedan nu.    Han är säkert jättestilig!