Det var längesen. Kanske dags att skriva någr arder. Idag är det strålande solsken och man hör hur snön smälter och droppar från hustak och stuprännor. Lite vårkänslor får man tycker jag. Hoppas snön försvinner snart så våra valpar får lite utrymme ute att röra sig på. Här är det MYCKET snö, och det är verklgien synd om alla djur i skogen. Speciellt rådjuren I G-vik matar vi dem med rivna morötter, ensilage och havre + att de får lite äpplen emellanåt. Häromdagen var det 8 rådjur, och hos några grannar längre bort som också matar lite var det 11 eller 13. Och så finns det ju okunniga dumma  (Fy så stygg jag är) människor som tror att det finns hur mycket rådjur som helst för att de befinner sog på vägarna. Men de har ju inte så många ställen att ta vägen på.  Snön går ju i princip ända till ryggen på dem, så de har det inte lätt.

 Snart börjar några av våra valpar flytta. Vi har någon otingad. Lite tråkigt att flera som tingat har ändrat sig eftersom de hittat valp NÄRMARE. Jag tycker personligen inte att det är avståndet som ska vara avgörande, utan kvalitet på föräldradjur och uppfödare. Nu är säkert kvaliten bra på de som fått "mina" valpköpare också i och för sig, men om man har avståndet som det viktigaste så tror jag man är ute och cyklar. Nåja, så är det med det. Igår när vi var och besiktade var det någon som ringde på min mobil och undrade om valp. Det var KEnt som svarad eoch han sa att jag skulle ringa upp senare. Men min mobil är ju knäpp as usuall så det fanns inget nr kvar i den att ringa! Ja, så kan det bli... Kanske ska man ändå ta ut handpenning nästa kull vid tingade valpar. ??    Bjuder på några vinterbilder från G-vik i alla fall.

Hej hej

Jahapp, så har man blivit moster igen då!    I Söndags så fick jag åka iväg till mina goa systerbarn. Moa 2 år och Samuel 4 år. Åh så spänandne de tyckte det var att få ett litet syskon. Samuel ville ju förståss helst ha en lillebror, men han blev inte alls arg om det blev en lillasyster.    Nåväll, bråttom blev det i alla fall, som vanligt för denna syster! Som borde slängt sig i bilen när första värken kom kan man tycka, men NEJ då. Lite spänning måste det ju vara. Lite knappt om tid blev det hur som helst, och ambulansen fick möta upp i grums. Och det var tur att den kom snabbt. För det var in i ambulansen, stänga dörren och så var bebis ute!! Allt gick som tur var bra, och jag hoppas jag kan hälsa på lilla guldklimpen snart.   

Mina syskonbarn är hur som helst hur goa och snälla som helst. Det är så roligt att låna dem emellanåt. JAg tänkte låna hem dem lite då och då nu, och göra valparna lite barnvana. VAd barnen kommer att tycka om valparnas tänder återstår att se....      Och till er som står i valet och kvalet mellan en liten sladdis och en hund kan jag bara säga att den finns ju vissa fördelar med det ena   Skämt skämt. De är så goa de små barnen, och det är tur att man har lite smått att låna ibland, men nog blir man trött när man är van trevliga och väluppfostrade tonåringar som man inte alls behöver bekymra sig för.    (Trodde ni inte på va???)

Denna vecka är en riktig mastodont vecka. Mina förräldrar är i Egypten.   

ORÄTTVIST!!   

Så vi är ut till dem och ger kissen mat, och städar lådan och så, och det tar ju lite extra tid. Och så är det vandra runt samtal i skolan och en del annat, så man hinner inte så mycket precis. Och valpisarna tar ju en hel del tid, men det är ju ett nöje, så det är bara roligt.

Tyvärr så tror jag att min öroninflamamtion är på g tillbaka, så det blir nog ett besök till doktorn också.

HEj!

JA här blir det inte så mycket skrivet nu. Det är ju i valpbloggen det händer saker nu.. Valparna har ju kommit med allt vad det innebar. I helgen tog vi i alla fall lite valpledigt och tog med oss Norpan ut till Duse och ner till älven på en riktig långpromenad i snön. Hon är väääldigt uttråkad just nu, och väldigt intreserad av valparna. Som hon INTE får komma i närheten av för Fiffi. Fiffi säger med hela sitt kroppsspråk: Det är mINA valpar. Håll dig borta. Och stackars Norpan hör dem och känenr dem, och har sett dem på avstånd, men får inte snosa på dem. Hon är så nyfiken. Bjuder på lite Norpan/vinterbilder från helgen.

JA nu har det gått ett år igen! Får väll se vad 2010 har att bjuda på. Till stor del blir det vad man gör det till, men man kan ju faktiskt inte påverka allt!

Jag och Kent var ute och åkte skidor igår och idag. Det var typ 20 år sen jag stod på skidor, men det var jättekul, och ingen av oss bröt några ben heller. Tyvärr så hann det bli ganska mörkt, men jag tog ändå några bildbevis för att pröva vår nya kamera. De blev inte så bra, men ändå....

Några bilder på Fiffi o lill amagen har vi också tagit. Nu väntar vi och väntar på de små. Tror nog att Fiffi tycker de kan titta ut nu.

Från skidturen på Duse

Kent på Duse

Fiffi med lilla magen. Kanm det finnas något gott på bänken?

Lilla magen...

  JA, nu har vi verkligen fått snö med besked! Men det är konstigt, för när det väl kommer snö, så slutar det liksom inte att snöa..   MEn nu har vi ju fått en vit jul i alla fall, och det ska man inte klaga på. Fast jag tycker nog lite synd om rådjuren som har snö  upp till magen nu. Det är ju nackdelen med snö också förståss. Att när det blir mycket så kan man inte jaga rådjur. Ja, inte med hund i alla fall. En som är glad åt snön är i alla fall vår lilla Norpa som fullständigt ÄLSKAR snön. Människor vi möter frågar om det är en valp när vi är ute med henne, för hon leker o studsar HELA tiden.    En som väntat på snön är också mannen i huset, som fått tag i snöslunga. Ingen har nog blivit gladare i vårt kvarter över denna snö än han! Och nog var det tur att han hade denna maskin med tanke på

de mängder som har kommit.

Mannen med sin nya leksak, som även den hade problem

med all denna mängd TUNGA snö, som de snälla plogarna och vägskraporna överöser oss stackare med...MAn tycker ju att det räcker med det som kommer uppifrån!

Så här mycket snö är vi verkligen inte bortskämda med i december här i de värmländska skogarna (eller städerna) längre..

Eftersom vår dator fått frispel, så kan jag inte ladda upp bilder till hemsidan, men till bloggen går det bra???   

Så här kommer några bilder på Fiffis fina mage. Nu är det "bara" två veckor kvar...

Jobbigt....

VÄLDIGT mycket päls har hon, och vi ska ta oss en friserardag och klippa bort en hel del päls lite här och där så allt är i sin ordning till valpningen.

För att inte vara orättvis så sätter vi in några bilder på Norpan Skorpan också...

Mys med Malin

  Hur som helst så var det inte dumt  med en vit jul. Julen var/är inte så dum den heller. Trevligt sällskap, god mat (för mycket god mat och annat gott) fina klappar och mycket vila. VAd mer kan man begära?

Jo att vara frisk förståss! Själv åkte jag på förkylning och feber två dagar före julafton, men var "nästan" helt frisk på julafton. Så man ska inte klaga..

God fortsättning..

Äntligen har snön kommit! Det är så vackert ute, och man blir piggare med en gång. Att det är tio minus får man med på köpet. Med tonårsbarn kan man nu råka ut för små nervsammanbrott eftersom de inte kan klä sig ordentligt och enl egen utsag ALDRIG fryser. Nåja, får de frysa ordentligt några gånger så tar de nog å sig sen   Eller ? Hur var det nu för 10 (Hm 20 år sen)   

Ett julbord med jobbet var vi på i fredags på hotellet. Eller jullunch kanske man ska säga. VAr väll ok. Fast frestelsen som enligt mig är en av julens höjdpunkter var vattnig och smaklös. Köttbullarna var KÖPTA!! SKandal!!   MEn jag förlåter dem, för till dessert fanns en typ av kladdkaka med chokladmousse i. Den var fullständigt himmelsk.   

Hade jag veat det från början hade jag nog börjat med den och bara ätit dessert.

Vi får sådana fina julhälsningar, och jag som skulle göra en jättefin julhälsning i år har inte ens börjat ännu!!    Måste försöka göra det idag. Tyvärr så har vi lite problem med att få in bilder på hemsidan också, eftersom vårt internet för tillfället körs utan tillägg uppenbarligen! Hur nu det kan komma sig bara så där??? Får försöka fixa till det också. TACK i alla fall för alla fina hälsningar.

Fiffi är som sagt MYCKET gravid och tar livet med ro. Så länge hon får mat vila och kissa lite oftare är hon nöjd. Det trycker på blåsan lite mer nu än vanligt. Ja, det minns man ju hur det var.... Husse tycker lite synd om henne ibland verkar det som. Han tyckte aldrig synd om mig.....

Fiffi är fö lite småsur på mig just nu eftersom jag råkade klippa henne i pulpan. Det är INTE lätt att klippa svarta tjocka klor. Tacka vet jag vita klor. Hur lätt som helst.

Nu är det hög tid att återgå till julstöket och annat stök!!

December månad, och ute ser det ut som.. ja inte som december i allafall. Med regn och 5 plusgrader så är julstämningen långt borta.

Vi har ändå köpt en del julklappar, och faktiskt slagit in en del också. I år SKA jag vara ute i god tid.  

Har äntligen lyckats få till en krans till ytterdörren. Det har jag försökt med i många år och dragit hem kvistar och mossa och allt möjligt, men ingen krans har det blivit. Men i år fick jag till det.   Fick en del hjälp av Malin också..

Nu börjar jag våga tro på att det blir valpar. Helt 100 % säker är jag inte, men jag har i alla fall gjort en ny sida till hemsidan som heter valpbloggen. Så får vi väll se om det finns något att rapportera framöver. Jag var ju så säker på att jag skulle göra ett ultraljud, men nu är det faktiskt riktigt spännande att inte veta säkert! Saken är ju den också att det tar en timme till Karlstad och en tillbaka, och säkert minst en timme där, så kanske är det lite bekvämlighet också som gör att jag inte bokat tid. Måste ta ledigt från jobbet om vi ska ultraljuda, och den ledigheten kan ju förhoppningsvis utnyttjas bättre längre fram. Jag börjar våga tro att hon har valpar i magen, och Kent har varit säker hela tiden. Väntar ändå ett tag med att sätta ut valpar väntas på springerklubben. Vi håller tummarna!!!

Om någon får konstiga sms från mig så beror det på att min mobil inte mår så bra. En del knappar fungerar liksom inte, så jag kan inte skriva ghi eller mno, eller siffrorna 4, 6 eller 0. Det  betyder också att jag inte kan ringa till nummer som inte finns i min telefon redan!! Lite knepigt ibland, och man får vara uppfinningsrik när man smsar.   

  JA, lite har vi ju i alla fall att fira än så länge. Vår lilla Norpa skorpa blev 2 år den 25 november, och fick förståss lite extra gott dagen till ära. Ska bli spännande att se om hon blir lite mognare som de flesta (i alla fall många)tikar blir efter 2 år. Än så länge ser vi inga tendenser till att hon förstått det själv, så vi får väll vänta o se.   

Det andra att fira är att Kent är klar som viltspårsdomare. Han fick sitt domarkort i fredags, och var mycket snabb med att tala om att nu fick han minsann gå in gratis på alla utställningar i norden också.

Bara för det så kommer han att bli tvungen att följa med varje gång.  Här väntar vi på at Fiffi ska börja må illa, men det verkar inte riktigt som att hon förstår att hon borde få åtminstone lite sämre aptit! Snarare tvärtom. Hon har blivit helt besatt av mat, och bor mer eller mindr nedanför diskbänken under sina vakna timmar. Oavsett om någon är där eller inte. Annars är hon väldigt kärvänlig och väldigt väldigt trött. Imorse gick hon EFTER mig på promenaden och jag fick nästan släpa på henne, och det hör ju verkligen inte till vanligheterna. Så vi får väll vänta och se etttag till . Har inte bestämmt mig 100 om vi ska ta ultraljud eller inte. Det gör ju varken från eller till för resultatet, men det är ju skönt att veta så snabbt som möjligt ändå. Nyfiken är man...

JAg har förresten fått så många smileys till den här bloggen, så jag vet varken ut elle rin vilka jag ska använda.

Här kommer lite smakprov!!

Ja jag vet verligen inte hur ja ska hålla reda på dem alla..